För ett år sedan, när Donald Trump installerades som president, kostade en dollar runt 11 kronor.
Idag, ett år senare, kostar den runt nio kronor. Det är ett fall på 18,5 procent på ett år.
Och det är en försvagning det handlar om, inte att kronan i sig har stärkts (även om så har skett också). Mot euron har dollarn fallit med 14 procent och mot det brittiska pundet med 11 procent.
Nå vad betyder det här för oss svenskar? Det blir billigare att resa till USA. Hotell- och restaurangpriser kommer att kosta – allt annat lika – 20 procent mindre än vad det gjorde för ett år sedan.
Sämre är det för exportindustrin – svensk export till USA blir dyrare räknat i dollar. Tillsammans med höga tullar blir det betydligt svårare att göra lönsamma affärer med kunder i USA.
Så varför rasar dollarn? Det finns flera skäl, men det som av ekonomer brukar anges är bland annat USA:s höga statsskuld och stora underskott i handels- och bytesbalansen. Landet importerar mer än det exporterar.
Men det är en tveksam förklaring eftersom detta är i sig inget nytt – så har varit fallet länge. För att förklara det som skett under 2025 tror jag inte att det går att bortse från en person: president Donald J Trump.
I början av april presenterade han en lista över vilka tullar han ämnade lägga på olika länders export till USA. Den bild han målade upp var att de exporterande länderna skulle stå för notan, att utlänningarna skulle betala tullarna.
Det är givetvis dumheter. Tullar betalas av importörerna. Effekten blir en extra skatt på inhemsk konsumtion, det vill säga det är amerikanska familjer som betalar.
Men en större orsak till dollarraset än enskilda tullar har nog varit att både retoriken och handlingarna från presidenten har varit allt annat än konstanta. Trump har svängt fram och tillbaka, från hot till eftergifter och sedan hot igen. Det bidrar till ett minskat förtroende för landets ledning – och inte minst den ekonomiska politiken.
Det minskande förtroendet leder också till att stora internationella investerare drar ner på sina innehav av amerikanska värdepapper, som statsobligationer. Den svenska pensionsjätten Alecta till exempel, har bekräftat för tidningen Dagens Industri att fondbolaget sålt ”större delen av sitt innehav” av amerikanska statsobligationer under 2025.
De har med all säkerhet inte varit ensamma. Trenden på finansmarknaderna har varit ”sälj USA”, med vilket menas att investerare minskar på sina amerikanska innehav. Osäkerheten har ökat riskerna med att behålla obligationerna.
När sedan USA:s justitiedepartement inledde, på näst intill obefintlig grund, en brottsutredning mot centralbankschefen Jerome Powell, gick en rysning genom finansmarknaderna. Det sågs som ytterligare ett tecken på att Vita Huset ska ta över styrningen av penningpolitiken; att centralbanken Federal Reserve ska mista sitt oberoende. Eller i varje fall få det kraftigt begränsat.
När penningpolitiken, det vill säga makten att bestämma var styrräntan ska ligga, tas över av politiker, brukar det sluta illa. I värsta fall kan det leda till okontrollerad inflation.
Men en större fråga är om försvagningen är tillfällig – eller om dollarn på långt sikt kommer att helt förlora sin unika ställning. Det skulle i så fall vara omvälvande. Priset på mängder av råvaror sätts i dollar och det är en reservvaluta som används i många länder där förtroendet för den egna valutan är svag.
En som tror att detta är på väg att ske är Kenneth Rogoff ekonomiprofessor vid Harvard och en av världens ledande experter på finansmarknader och ekonomiska kriser.
I en intervju med Dagens Nyheter, menar Rogoff att rörelsen bort från dollarn förstärks av det minskande förtroendet för den amerikanska ledningen. Han tar Grönlandskrisen som ett exempel på sådant som skyndar på processen.
– Jag tror att varje gång de här kriserna uppstår är det ännu en spik i kistan för dollarn, säger han till DN.
Lämna ett svar